Det är något som inte stämmer. Strax efter att boken släpptes kom ett tips om att läsa Martina Haags självutlämnande roman om en skilsmässa fylld av svek, otrohet och tunga känslor. Jag har dragit mig för att läsa den, för en gång blev jag själv sviken och varje ord påminner mig om den smärtan jag kände då. Misstankarna, magkänslan och den där genomträngande känslan av svek när jag insåg att jag var den enda som inte visste. I min enfald trodde jag att han lurat alla, men det visade sig att jag ensam stod med hundhuvudet och jag kände mig så dum. Fastän det borde varit omvänt.